Samma visa om och om igen

På kvällen, morgonen, innan 10, vid lunch, runt 1600, innan morgonkaffet, efter middagen, 19.00-20.30, när man sitter i bilen och precis innan man går och lägger sig...samma känsla om och om igen i all jävla oändlighet.

Utan energi, ork och vilja - samma trötthet. Sista gången jag kan minnas att man vaknade upp som Rönnerdahl var när jag slutade 9:an för 1000 år sedan.

Det är bara att erkänna, varje morgon man vaknar är man en dag närmare döden än födseln.


Kommentarer
Postat av: Anders

Man är ju döende sedan födseln...



Hur som... Ska vi bli yrkeskriminella istället?

2010-12-06 @ 21:41:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0