Höst deppad
Min kropp är ett väloljat maskineri.
Fullt fungerande, kanske inte i topptrim med en snygg kaross men användbar för att ta mig från
punkt A till B.
Varje morgon putsat och fejas utsidan. Skönhetsfläckar döljs. Grillen poleras.
Insidan behandlas med koffein, nikotin och paracetamol för att minska friktion och öka energinivån. Detta känns som en molotov-coktail i en hönshus men fungerar fint för mig.
Känslan av röd Ferrari och Autobahn.
Några timmar senare börjar energin dala.
Koffeinet är utpissat och nikotinkicken är för längesedan över.
Huvudvärken kommer som ett brev på posten och sockernivån är farligt låg.
Stressen börjar ta ut sin rätt. Utsidan börjar krackelera som en gammal servis och bränsletanken står på rött. Känslan av rostig Trabant i ett grustag.Det behövs ingen hjärnkirurg eller bilmekaniker för att fatta att det är transportsträckan mellan födseln och döden som sakta tar livet av en. Situationer och människor är som cancer och rost som sakta suger ut energi och ger en rynkor i pannan. Ett bra exempel är ett halvtaskigt jobb med puckade arbetskamrater. Arbetsuppgifter som varken gör till eller ifrån där man i slentrian försöker överleva ännu en vecka tillsammans med fullständigt kompletta idioter...
Gillar din blogg valp. Du e så härligt arg på allt :). Jag å andra sidan e att inte nu förtiden... skiter mest i allt å alla... för dom e som du skriver, mest idioter ;)
