Syndarens Dagbok

5. Lasse Brandebys död. Okej, killen var ju inget komiskt geni men det är ändå sorgligt när folk som gått sin egen väg, går bort. Svullo och Eddie Meduza var åxå typexempel på människor som märker ut sig i mängden – utan att bry sig ett skit. Visst, jag kommer ju inte gråta krokodiltårar dagen då Robinson-robban eller Dogge lämnar oss…men ni fattar vad jag menar.

4. Carema. Ja det är ju förenat med döden att bli gammal i detta land men jag förstår inte varför vi ska göra sista resan kukigare än vad det måste vara. När våra äldre medborgare slitit som djur för vår svenska standard, tackar vi dem med att väga deras blöjor, duscha dem 2 gånger i månaden för att sedan låta dem dö i sin ensamhet. Bra Carema, hoppas bara att ni själva får uppleva samma klapp på axeln.

3. Dr House. Min hjälte i tillvaron säljer ut sig som en prostituerad på finlandsbåten. Okej om han hade gjort reklam för Kapten M, andelslägenheter vid kärnkraftverket i Fukushima eller pälsar gjorda av ulliga dvärgkaniner – men hudkräm? Hudkräm??????!!!!!!!

2. Den manliga sköterskan på Kalmar sjukhus, hus 48, avdelning 15 den 21/11.

För att citera uttalandet efter min fars operation; ”Ja, han är ju mycket trött och höger sida fungerar ju fortfarande inte som den ska. Visionen är ju att den ska komma igång och gör den inte det så har de tagit bort för mycket av hans hjärna”. Ditt jävla studieskuldsatta as, jag lovar att jag förr eller senare ska belöna dig för det expertutlåtandet. Och dina barn. Och dina husdjur. Och dina brevvänner från Oslo om du har några.

1. Att Gynning får en huvudroll i storfilm. Varför, varför, varför envisas vi med att plåga oss själva? Varför vill vi föreviga kossans vrålande i en film? Och vem i helvete, är så otroligt korkad att man skulle pröjsa för att se skiten?