Syndarens Dagbok

Då det under en längre tid har pågått en nedrustning av Sverige gällande i princip allt, så undrar jag var i helvete är allt på väg? Sjukvården liknas som ett tältläger i Uganda, försvaret är såååå svagt att ett gäng pingviner utrustade med slangbella kan inta Stockholm, industrisektorn förvandlas sakta men säkert till ett tjänstesamhälle och realisationen av våra storbolag pågår för fullt. Passivt sitter vi och tittar på Bonde söker fru, knaprar ostbågar, klagar på invandring och undrar varför grannens villalarm går igång för 3:e gången denna veckan.

Så frågan jag ställer mig är vad som är viktigast? Att rent politiskt se snygga ut, ta tag i jordens alla problem, allt från smältande is i Antarkis till Ebola i Västafrika? Eller faktiskt, en gång för alla, ta tag i våra egna problem? För tro det eller ej, det här landet har liiiiite bekymmer. Jag vet att det är osvenskt att tänka på sin egen husfasad när hela städer förfaller men nån gång måste vi tänka på oss själva.

Läser ni nu mellan raderna? Behöver jag förklara mer kanske? Okej ditt pucko.

Under den sista månaden har 200 industrijobb försvunnit i lilla Nybro som har 19.500 invånare, frågan är vad som har gjorts för att förebygga detta? Kom det som en direkt överraskning för de styrande att vi är för dyra med våra varor? Att det kostar för mycket att bygga nytt, investera och rekrytera? Vad har gjorts för att locka nya företag att se vår stad som en bra nyetableringsort? Inte ett smack har gjorts och inget kommer att göras. Är vårt problem unikt? Nä, men väldigt smärtsamt.

Vad har vi då för val om vi nu vill bo kvar? Öppna secondhand butik med starta eget bidrag? Flyktingmottagare? Äldrevård? Ta hand om ett dussin fosterbarn?

Sverige står i lågor och vi försöker släcka med vattenpistoler. Under 2015 så skulle jag kunna ge er 95.000 olika anledningar till varför det skulle vara effektivare att släcka med brandbil.

Vi.

Har.

Inte.

Råd.

Att.

Lösa.

Alla.

Andras.

Problem!